mbm förlag
International Rights

På helig mark
Ingen roman, inga noveller, inte dikter. Einar Askestad följer nu upp sin kritikerrosade debut med något som inte liknar något annat.
   Där de förtätade novellerna i Det liknar ingenting hade en diabolisk skärpa och precision går Askestad nu ännu längre. På helig mark är närmast en samling aforismer, ordnade i numrerade paragrafer.
   I bokens tre delar manar författaren fram ett tankens landskap där frågor om identitet, frihet och autenticitet blir synliga. Han leder läsaren att reflektera kring relationen människor emellan - särskilt mellan man och kvinna.
 

Första paragrafen i På helig mark:
Naturen är ett spår, liv och död på samma gång. Författaren är en rastlös typ; han må röra sig hur mycket som helst, rastlösheten förföljer honom. Att vandra på en uttorkad flodbotten har sina vackra sidor. Inte minst själva upptäckten är en upplevelse. Att stå på en plats där vattnet forsat, brusat fram i tusentals år och konstatera att det nog är åtminstone ett tiotal år sedan det sista, av dy och sand grumliga vattnet, sjönk ned i jorden, lämnade våt jord att torka i solen, att spricka, bilda mönster som ett pussel efter sig. Att kilometer efter kilometer, i ett skoningslöst ljus, följa den bortblåsta flodens vindlingar genom uttorkade skrevor, med bergskammar åt alla håll, med enstaka övergivna hus längs stranden, taken insjunkna eller försvunna, och upptäcka grottboningar i de karga bergsväggarna, svarta hål i den rostbruna jorden, där utdöda människor levt sina liv, med flodutsikt, ja det är inte så dumt. Upptäckten är en glädje, en bortglömd glädje. Ty, frågar man människorna nere i staden, några timmars gångväg härifrån, har de inte hört talas om en flod på denna sida av bergen. "Där finns ingenting", säger de, och undrar vad man har att göra i de trakterna en sån här fin, solig dag (havet finns alltid nedanför staden). Mållösheten ger dem, som så ofta, själva ledtråden. "Det är klart! Du är en författare!"
   Ett skratt av lättnad och floden är försvunnen.

- - -

© Einar Askestad 1999


Några recensionklipp:
I den strida och väldiga bokfloden glimmar hans bok som ett överraskande guldkorn. Varför inte försöka fånga detta förbiilande glitter innan det försvinner i vattenvirvlarna.
Eva Ström (Sydsvenska Dagbladet)

Det är sällan man får en så subtil text i sin hand som denna ...
Olle Lindqvist (Skånska Dagbladet)

Jan Karlsson (FLT)skriver uppskattande att Askestad hör till den exklusiva skaran av "hyperbegåvade författare".
Om boken: "skarpt och klart mäter han här självbespeglingen och avstånden, samt för han - i en märklig mix av Platon, Wittgenstein och Erik Beckman - språkfilosofiska resonemang av rang".

Anna Hallberg (GP) ansåg att På helig mark "i många avseenden är en vad man kunde kalla för ´manlig´ bok".

Anders Eriksson (Flipper, P3) anmälde att Askestad nu är "tillbaka med en bok som faktiskt inte liknar någonting".



Einar Askestad föddes i Kalix 1964. Efter en uppväxt i Portugal, Spanien och Österrike återvände han i tonåren till Sverige. "En upplevelse jag än i dag bearbetar." Norsk far, österrikisk mor. Mångåriga studier i filosofi vid Stockholms universitet. En gång kritiker i bland annat BLM. Skönlitterärt publicerad i DN, Vi, Res Publica, Allt om Böcker med flera. Han har även gjort rätt för sig.
1997 debuterade han med novellsamlingen Det liknar ingenting (Lyth & Co.) som rönte stor uppmärksamhet. På helig mark är hans andra bok. Med Ögon för paradiset fullföljer författaren det han kallar Ensamhetens trilogi.

Titel: På helig mark
Häftad, 112 s.
ISBN 91-973725-0-1
Ca-pris 135 kr.